Novell
Jag delar med mig en del av denna, inte så speciellt bra och säkert en massa stavfel men iaf :D Som man säger enjoy!
Pojken, Nr 345 Sthlm-Göteborg
”How are moi looking idag?”, ”Men hej välko...”, ”… vi får se hur det blir, till helgen?”, ”…r mycket är klockan?”, ”Var är min väs…”, ”Ha det bra nu älsklingar, hälsa mormor!”. ”Nummer 345 Sthlm-Göteborg spår 5 på ingående…” Det välbekanta mumlet avbröts plötsligt av ett genomträngande skri: ”Edwin var är du! Edwin snälla du, kom hit! Hallå är det någon som har sett min lilla pojke?”
Någonting i mitt slumrande medvetande ryckte till, en instinkt. Varifrån kände jag igen den där rösten? Genom ett vinddrag från en passerande kände jag en oväntad kyla, var det hål i strumpbyxorna redan? När jag tittade ner på jakt efter det olycksaliga hålet fick jag syn på ett par rutiga shorts som slutade precis ovanför brunbrända sommarben med öppna skrubbsår på knäna. Jag blinkade och tittade ner igen, jag drog med fingrarna över den ömmande ytan på det vänstra knäet och skulle precis ta fram ett plåster ur väskan då jag lade märke händerna.
Ännu ett skrik ljöd genom centralen och inte det skrik jag hade väntat mig…
