Sof

ja nu sitter jag här och... gråter. Löjligt egentligen för det ger juh inget men hur mke jag än intalar mig det så slutar det inte... Just nu så saknar jag en person så hemskt mke så att det inte är sant. Alla stunder och minnen. "Tiden läker alla sår" är det väl man brukar säga men tror inte jag håller med om det.
(Förlåt för mitt flännande)

Nu till det jag egentligen hade tänkt skriva om, min finfina eftermiddag med Emil och Pepsi vid Ubbeträsk (vår lokala vattenpöl, cirkus 100meter från mitt hus :D).
Allt började med att jag fick en underbart somrig känsla när jag satt i bussen (?). Sedan när jag kom hem så såg Peps ut att svettas ihjäl i sin björnpäls så då fick jag idén att besöka närmaste vattenansamling. Emil kom hem strax därpå och hängde med som glassbärare (Päronsplit frågan: Vilken krydda är det som står bakom dörren? -Kummin. haha de där är så söta!). Väl framme så släpptes hunden och Emil lös :P båda rusade mot vattnet!
En kul upplevelse med en båttur (i en cirkus 20meter i diametern stor pöl), tennisbolls jakt, fågel och grodskrämning (en Sofia-skrämning oxå då grodan kom simmande mot mig :O), stek och ett nästan dopp (Flax är skyldig) sen inte att förglömma: styrkemätningar, haha!

Ha det bra!/Sof.

Jag bjuder på några bilder:

Tillsist: Pepsi slänger sig i för att rädda bollen som flutit iväg litee för långt <3
Hennes plask sim gillas, inte så effektivt om jag får säga det själv...